Doesn't mean anything

Jag antar att man vill ha svar.
Spelar ingen roll om det är bra eller dåliga svar, det ska vara svar.
Man vill ha något konkret att ta på, något konkret att känna och något konkret man kan utgå ifrån. Svävar man i ovisshet är det som att försöka stå på vatten.
Det är ostabilt och man sjunker ner utan ett rep att greppa.
Man vill ha ett rep, ett rep som kan hålla fast en.
Man är i en hemsk situation, inget syre och möjligtvis kallt vatten. Om man har ett grepp om repet kan man inte sjunka mer, man kan bara komma upp. Man kan bestämma sig för att komma upp. Sitt öde ligger i sina egna händer, i sitt egna grepp.
Repet är ett svar, alla borde ha ett rep.



Gone with the sin

Bryssel imorgon.

Från maj 2009 till maj 2010 kommer jag ha rest fyra gånger. Budapest, Bryssel, Alperna och Prag.
Helt otroligt. Vi är bortskämda i min klass. Vi har rest en gång och ska resa en gång till. Imorgon.
Våra klassresor anses från den yttre omvärlden som nöjesresor. Men ack och ve, så fel ni har. Det är slit och slet. Studiebesök dagarna i ända, projektarbete, intervjuer med important people och behandling av all information man tagit in under dagens lopp.
Det är fyra dagar. Fyra dagar av pappersarbete och upplevelser, långa kvällar och korta nätter.

Till Alperna ska jag dock med mina vänner. Jag ska ta mig ner för vita, kyliga berg med tre skidproffs. Jag har åkt skidor, låt oss säga tre halva gånger. Det gick snabbt, det gick rakt och det gick fel. Men jag kom ner, levande. I alperna ska det gå tvärtom. Visst, jag ska komma ner levande, men det ska gå snabbare, slalomligare och rätt! Drömma kan man.
Annars får jag ta mig an det jag är bäst på. Pubrundorna.


Jaw

Körkort ger en frihet. Körkort ger en oändlighet. Körkort ger en tandläkarbesök.
Min vän skulle till tandläkaren, jag på eget initiativ erbjöd mig som chaufför. Jag bettade tio hål, men det var felberäknat. Noll blev det.

Det har även blivit lite hotellbokande idag. Äventyr på g. Ett juligt äventyr.

Cemetery drive

När man kommer på sig själv sittandes med hakan fint gjutet i händerna, bröstet skakar lite lätt, ögonen svämmar över och ens leende når upp till tinningsloben, åt One tree hill känner man sig totalt lurad.
Dom har verkligen lyckats, dom dära producenterna och skådespelarna med en överkropp som är to-die-for. Men, jag känner mig gärna lurad. Man behöver sådana stunder. På en söndag.
Då man leker eskapist för en timme, då man relaterar och då man vill kunna realisera.


Disenchanted

Det verkligen öser ner. Jag skojar inte, det öser ner vatten från himlen.
Blåser förbaskat också, så det är safe to say att hösten har anfallit oss från alla väderstreck.


Jag har en vän som jag har väldigt många gemensamma intressen med. Ett av dom har vi upptäckt är frågesporter. Särskilt ett spel som heter frågejakten. Sjukt avancerat. När man slår på plingan som ekar i väggarna kan man inte undgå den tänkta årsgränsen på spelet. 9 till 12 år. Jag och min vän är 18. Vi kan inte ens svara på vad Nils Holgersson heter i efternamn.

Det är lördag. Religionsprov på tisdag. är lika med plugg nu.
Lev väl.


Return to Innocence

Blogg?
Jag som aldrig skulle skriva i en blogg. Aldrig någonsin.


RSS 2.0